De senaste veckorna har till stor del varit sorgtyngda… Förlusten av Håkan, min äldste bror, är förstås tung att bära och dessutom är det en massa tankar som sätts i rullning och saker som ska ordnas. Min syster Kerstin har varit fantastiskt företagsam och tillsammans med vår bror Åke hjälps vi förstås åt så gott det går. På onsdag ska vi träffa prästen och nästa vecka blir det begravning. Jobbigt.

Som bekant stannar inte livet och tillvaron för att himlen blivit en själ rikare. I helgen var jag till exempel på travgala i Gävle, och såväl Tommie som alla djuren ska ju ha sitt (typ kärlek, mat & så’nt 😉 ). Och jo, tur är väl det! Att känna, sörja och till och med bryta ihop är nödvändigt men det är också viktigt att livet får fortsätta. Att man kan urskilja och uppskatta allt det som är fantastiskt. Jag tror att jag har blivit ganska bra på det…

Travgala med bland andra Jejje & Mickis.

Måndagsväder 🙂