Originalet från 1976

“Lyckliga människor har sitt barnasinne kvar” – detta enligt en rubrik på www.aftonbladet.se . Denna gång är jag, helt oavsett artikelns innehåll (läste den aldrig…), beredd att hålla med rubriksättaren. Själv lever jag i allra högsta grad med barnasinnet i behåll och är dessutom utomordentligt lycklig, det bara måste ju finnas ett samband 🙂

Min brorson Sebbe och hans mamma Jenny hade inte glömt hur nöjd jag blev när jag fick en burk slime, eller “noisy putty”, för något år sedan. Tyvärr dog Mr Slime av uttorkning efter en tids flitigt användande, vilket medförde att jag blev utan under en längre tid – tills i dag. En chockrosa burk fylld med dito slime överlämnades i samband med en fikastund i Skälby, underbart. Nu kan jag åter krama och forma denna svala, klibbiga och geléartade massa = rena terapin. Dessutom kan man ha den kvar i burken och göra pruttlika ljud med den (därav namnet “noisy putty”), vilket är barnsligt roligt. Tack snälla Jenny & Sebbe!

De första slimeburkarna såg jag någon gång på 70-talet, men jag hade aldrig någon egen. Vet faktiskt inte varför jag aldrig fick någon, men brorsan Åke hade i alla fall grön slime och jag var våldsamt avundsjuk 🙁 Kanske är det detta taskiga barndomsminne som gör mig så besatt nu? Spelar roll, hursomhelst så älskar jag  Mr Slime II 🙂