Som tjej hör man titt som tätt att “killar kommer och går men vänner består”. Personligen har jag aldrig riktigt fattat tycke för de där orden; kanske för att jag har haft bättre relationer till mina killar än till många så kallade vänner.

En kvinna jag känner har just bittert fått erfara att vänner inte alltid består. Hon har efter många års äktenskap blivit lämnad av sin man, som förälskat sig i och har ett förhållande med hennes bästa väninna. Dubbla svek, oerhört svårt att tackla och bland det mest oförlåtliga jag kan föreställa mig i relationer mellan vuxna människor. Visst, man rår inte över sina känslor men man kan helt klart hantera så’nt här på ett bättre och “snyggare” sätt. Är det förresten något fel med att lämna en kärlekslös relation innan man hittat en ny partner?! Emellanåt har jag ruskigt svårt att förstå mig på folk 🙁