Porr, horor och feminister – igen

bok

Efter mycket om och men har jag nu läst boken Porr, Horor och Feminister av Petra Östergren (utlovade mina tankar om boken för en tid sedan…). Här följer således några av mina reflektioner kring vad jag har läst. Bokens huvudsakliga frågeställningar är “är alla som säljer sex offer?” och “är all porr kvinnoförnedrande?”. Tycker personligen inte att det krävs 345 sidor för att besvara dessa frågor, enligt min åsikt är svaren på båda frågorna sannolikt nej. Tycker dock att det är friskt vågat av Östergren, som kvinna, att våga ta upp frågorna. Dessvärre svävar hon i mitt tycke alltför ofta ut i rent korkade påståenden och resonemang, ex.vis när hon skriver om porrindustrins enorma variationsrikedom. Vad gäller porrfilmer så förvånades Östergren över “den fantastiska variation som förekom, både till hantverk och innehåll”. Hon “förvånades också över den oändliga mängd variation av aktörer och kroppar som finns i porren”; “Aktörerna kan vara unga eller gamla, tjocka eller små, traditonellt snygga och vad som skulle anses mindre attraktiva. De kan ha olika hudfärg, vara gravida eller ha något funktionshinder” osv. Östergren menar vidare att i de särskilda genrer av porr med ex.vis tjocka eller funktionshindrade personer “inte bara tolereras olikheten, den lyfts fram och åtrås”. Såvitt jag förstår vill Östergren lyfta fram pornografin som en konstriktning med fina syften. Porrmotståndare eller inte, men de flesta inser nog att det är marknaden som styr utbudet och inte någon vacker idé om att lyfta fram dem som uppfattas som annorlunda…

Ett klokt påpekande av Östergren är att när det kommer till människors sexuella preferenser ska man försöka att inte utgå från sig själv när man bedömer vad som är “normalt” eller fördömer vad som uppfattas som fel/äckligt/sjukt. Så länge samtliga berörda parter i en akt är nöjda och överens borde allt vara väl, även om man själv inte har lust att delta. Slutord: Tyvärr uppfattar jag Petra Östergren, genom hennes bok, mest som en före detta feminist som känner sig missförstådd och sviken av de som tidigare var hennes egna – feministerna. Bra att Östergren rör om i “grytan” och resonerar kring detta, men jag tycker nog att hon gick lite till överdrift efter “sidbytet”. Hon framstår mest som tämligen naiv, vilket hon förmodligen inte är.

Detta inlägg är publicerat under Okategoriserade av admin. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.