Alltfler högskolor inför anonyma tentor för att motverka diskriminering vid rättning. Är du anonym blir “rättaren” tvungen att bortse från faktorer som ex.vis kön, sexuell läggning, religion, politiska åsikter eller att han/hon helt enkelt inte gillar provskrivaren. Detta är säkert jättebra, om än lite opraktiskt.

Har funderat vidare kring detta med risk för diskriminering i olika sammanhang och kommit fram till följande: Anonymitet borde vara en självklar rättighet när man söker jobb, löneförhandlar eller går på sin första date. Tänk vad orättvist det kan bli vid löneförhandlingen om chefen ogillar dig. Faktum är att man borde få vara anonym även hos tandläkaren; han/hon kanske tycker du är ful & dum = risk för högre prisbild… Och när det kommer till kärlek ska vi naturligtvis alltid kräva fullständig anonymitet, för vad orättvist det skulle bli om X gillar tjejer och du själv är kille osv osv. Nä, nu överdrev jag nog lite igen 😉

Allvarligt talat: Vill betona att jag inte tycker att det är ok att diskriminera någon p g a etnisk bakgrund eller annat. Så länge vi tillåts vara individer, med diverse olikheter, kommer det dock också att finnas människor som känner sig diskriminerade. Själv föredrar jag, trots allt, en och annan orättvisa framför en ansiktslös tillvaro med en streckkod på bröstet. Sist men inte minst tror jag att att vi borde vara lite mer restriktiva vid användning av orden diskriminering och kränkning, för de missbrukas ständigt och kommer slutligen att förlora sin egentliga innebörd.