För några år sedan var vår lille Teo till världens bästa veterinär, Eva Hertil, för att operera bort ett mastocytom (elakartad hudtumör). I samband med detta sövdes Teo, och han fick inte dricka något varken före eller ett antal timmar efter operationen. Däremot tyckte vår veterinär att han kunde få lite glass när han kom hem; detta för att lindra det onda i halsen som uppstått efter att diverse slangar placerats där. Efter en lyckad operation och uppvak åkte vi hem med vår drogade och sömnige Teo; han var sig inte alls lik 🙁 Sugen på glass var han dock, och han fick en hel del ska sägas (jag tyckte ju synd om honom)…

Några timmar senare låg familjen Sundström-Storck, inklusive Teo, i sängen och sussade gott efter dagens och kvällens bravader. Teos matte (läs undertecknad) hade dock inte tänkt på att Teo, som varit sövd, sov väääldigt tungt. Inte heller hade jag reflekterat över att all den där glassen jag gett honom hade blivit till vätska (som Teo inte skulle ha…) i magen. Resultat? Vi vaknade allihopa i en stor och inte så värst mysig pisspöl 🙁 När jag så småningom skickade ett tackkort (bilden ovan) till vår kära veterinär så skrattade hon nästan ihjäl sig – vi hade tydligen helt olika idéer om vad lite glass var…

Storkelina – världen snällaste matte (eller inte…)