I dag träffade jag min kusin och vän Monica för första gången på 4½ år – ett kärt återseende 🙂 Att vi förlorade kontakten berodde på tillfälligheter; att vi återfick den krävde betydligt mer: jag var tvungen att lyfta på luren och ringa 😉 Jag är hursomhelst jätteglad att jag gjorde det – dessutom kändes det väldigt moget på nå’t vis.

När man träffar personer man inte sett på länge kan det lätt bli väldigt krystat, men inte i vårt fall. Här var problemet snarast att vi försökte hinna med att berätta så mycket som möjligt på minsta möjliga tid = vi pratade nästan ihjäl varandra. “Stackars” Tommie var med oss och käkade lunch och jag är rädd att han fick träningsvärk i sina små öron… Lika bra att han övar dock, för det lär bli flera tjatterattacker 😉