Det är inte lätt att ha utstående ögon; för knappt ett år sedan fick Teo ett sår i ena ögat och nu verkar det ha hänt igen 🙁 Som tur är har vi världens bästa “husveterinär” = ögonspecialisten och frivilliga släktingen (lååång historia) Eva Hertil. Telefon- konsultation och veterinärbesök på udda tider och platser är aldrig långt borta – Eva är och har alltid varit en riktig klippa.

Under alla omständigheter så lär det bli veterinärbesök för Teo i morgon. Det brukar inte vara sådär väldigt populärt, men han har i alla fall bara (hm…) tuggat på en veterinär hittills (inte “vår” Eva). Eventuell behandling med salvor och droppar i ögat lär inte heller vara välkommen, men kommer förmodligen att gå bra till sist. Det brukar vara så med Teo; först tjurar han en stund och sedan kan man göra nästan vadsomhelst med honom…

/ Storkelina – orolig “mamma”

P.S. Vem tycker ni att Teo är mest lik förresten, mig eller husse Tommie? 😉 D.S.