Oj, konstaterade nyss att det har varit väl mycket gnäll över diverse saker/fenomen på slutet – måste alltså skriva något positivt och klämkäckt 😉 Börjar lite försiktigt med att såret i Teos öga läker strålande fint och att vår veterinär Eva konstaterade att vår “gamling” har utmärkt läkkött. Dessvärre är hans tandstatus inte fullt så bländande, men det fixar vi förstås enkelt (positivt nog?) med en tandsanering den 23 november. Om det kan glädja någon lär även Teos andedräkt bli bättre efteråt 🙂

Både i går och i dag var jag ute och lunchade med kollegorna Annica & Bob. Eftersom jag normalt sett går hem vid lunchtid och äter i min ensamhet är det nästan “fest” att gå ut och äta = mycket trevligt. Annica har dessutom varit på tok för snäll och kört hem mig efter maten – härligt!

I förra veckan hade jag ett möte med Försäkringskassan där vi diskuterade hur min arbetsförmåga ska utredas. Jag ska erkänna att jag, efter alla skriverier i tidningarna, var lite nervös innan. När jag gick därifrån var jag dock nöjd och glatt överraskad över handläggarens positiva bemötande; dessutom fick jag kännedom om vad som ska ske framöver = en försäkringsmedicinsk utredning. Det kommer helt klart att bli spännande att se exakt vad den går ut på och vad den kommer att utvisa.

Och annars? Bara bra faktiskt! Jag bortser som vanligt från de sedvanliga krämporna – bloggen är ju (nästan) min smärtfria zon 🙂

Kram Kram / Storkelina