Flisan kör mental laddning inför sjövild lek

Jag ska erkänna att jag alltid ansett Golden Retrievern vara en tämligen tråkig hundras; har liksom trott att alla är likadana och att de bara lufsar omkring och existerar. Efter att ha spenderat ett par dagar med familjen Augustsson/Wallins tik Flisan har jag dock ändrat uppfattning – Flisan är allt annat än tråkigt och lufsar aldrig omkring. Denna hund är livfull och har massor med humor och charm = jättetrevligt sällskap 🙂

I dag knyckte Flisan en STOR pinne, eller rättare sagt en käpp (snidad av husets förre ägare), ute på tomten. Först ville hon att jag skulle kasta den så att hon fick springa efter, men efter ett tag nöjde hon sig med att springa fram och tillbaka och runt, runt med käppen i munnen. Fiffigt nog så höll Flisan käppen långt ute i kanten = jag fick käppen rätt äver knäskålen när hon försökte springa förbi mig första gången. Lite senare fick den lekfulla damen “napp” igen; denna gång med käppens främre och böjda del. Likt en åra i en årtull fastnade mitt arma smalben och attans vad ont det gjorde 🙁 Kunde dock inte göra annat än att skratta (efter illtjutet då…) och leka en stund till. Och vad gjorde lille Teo då? Han låg mest framför kaminen och passade på att njuta av lugnet 😉

/ Storkelina – hundvakten