Lördag: Under dagen åkte vi till Camden Town för att kika på välkända Camden Market och här kunde man snacka om marknad. Massor av häftiga kläder och annat, men också en fruktansvärd massa folk = jag kände mig mest ruskigt gammal och trött 🙁 Av misstag höll jag på att smyga ner till ett hak där de sålde magiska svampar (hm…); Tommie höll förstås på att skratta ihjäl sig.

På kvällen blev det middag med släktingarna Angela, Nick & Oliver och det var supertrevligt. Den i övrigt tysta restaurangen fick sig ett ordentligt uppsving av allt skratt vi lyckades åstadkomma. Efter middagen hann vi kasta i oss en varsin öl på en pub, som sedan stängde. I stället bar det av till The Hospital Club = en klubb (eller snarare nöjespalats) för medlemmar (som vår vän Nick) och deras gäster. Besökarna är framförallt branschfolk inom konst/musik/TV etc och det var mycket trevligt. Det måste ju dessutom ha varit kul för klubben att få besök av riktiga celebriteter som mig & Tommie (som kontrast till Kate Moss, Dave Stewart och gänget menar jag) 😉

Söndag: Efter en välbehövlig sovmorgon och frukost tog vi tåget till Mortlake, där vi möttes av Angela & Nick. En trevlig promenad längs Themsen tog oss till Ye White Hart; en gigantisk pub med uteservering (säkert underbar på sommaren) vid vattnet. Här åt vi riktigt god mat och tog en varsin öl, sedan blev ytterligare en promenad och till sist kaffe/te i Nicks vackra hem. Barnes och Mortlake i sydvästra London, med villor i 40-miljonersklassen, utgjorde en skön kontrast til Soho och Oxford Street – väl värt ett besök 🙂

Tommie & jag avslutade kvällen “hemma” i city med en god middag på ännu en italiensk restaurang. Därefter var vi så trötta (typ kl: 20.30) att vi knallade tillbaka till hotellet och slocknade = härligt!

Måndag: Mera shopping, mera mat och så småningom färd ut till Heathrow för att ta flyget hem. Vi kom hem sent, men resan gick utmärkt (förutom att någon var risig i kistan och höll på att gasa ihjäl alla planets passagerare då). Hundvaktande Mona (tack!) hade lämnat av lille Teo hemma hos oss, och han låg och sussade sött när vi kom hem. Det gick dock snabbt över, för han var förstås tvungen att genomsöka våra väskor för att utröna vart vi hade varit någonstans.

Kram igen!