Gunilla och jag lärde känna varandra när jag började min anställning (första vändan) på STC 1992. Under flera år var vi inte bara vänner, utan också trogna lunch- och pubkamrater 🙂 Goda råd fick jag också i massor och när jag träffade Tommie 1996 var Gunilla faktiskt den enda som peppade och backade upp mig; i övrigt hörde jag bara olyckskorpar som kraxade… Vem det var som var både smart och lyhörd? Gunilla förstås – det får nog faktiskt anses vara bevisat vid det här laget.

Saker/händelser jag minns:

• När jag fyllde 25 år och fick en smörgåsgrill av Gunilla och dåvarande kollegorna Pernilla & Ylva. Smörgåsgrillen går fortfarande varm där hemma och måste ha varit av ruskigt bra kvalitet.
• När jag och travtränaren Roger Malmqvist hämtade “hem” Gunillas häst från Rommetravet. Jag tror att Gunilla tackade mig hundra gånger efteråt… minst 😉
• Konserten på Stadion – kul!
• 40-årsfesten (inte min alltså) på Solvalla.
• Stunderna på gamla hederliga Travernan och Gretas (och någon som skulle hem och tvätta håret).

Travsporten har under många år utgjort en stor del av Gunillas liv och inte “bara” som anställd. Gunilla har delägt och fött upp flera travhästar; det började med Vivaldi C.G.R. och senast i raden är egna (tillsammans med brorsan Christer och två goda vänner) uppfödningen Jody May.

Som  inbiten gnagare bor Gunilla naturligt nog i Solna. Viktigast i världen är kissen Frans och bästa platsen i universum är landstället i Krägga. Gunilla älskar Bryan Adams, har ett ändlöst engagemang för djuren och deras välmående, är en lojal och medkännande vän, står alltid för vad hon tycker och föredrar regn framför solsken. Kort sagt: en kanontjej som alltid finns där när man som bäst behöver henne.