I dag var det någon som nämnde den väl spridda uppfattningen att personer som saknar egna barn inte heller bör arbeta med andras barn; själv håller jag inte med. Kanske beror det på att jag själv a) är barnlös b) har jobbat med barn samt c) har varit mycket uppskattad av såväl barn och  föräldrar som av annan personal? Kanske är det för att jag i stället tror att egenskaper som förmåga att känna empati, innehav av sunt förnuft och medmänskliga värderingar är långt viktigare än både utbildning och erfarenhet av graviditet/förlossning/egna barn? Vad jag med visshet kan säga är iallafall att det tyvärr inte alls är ovanligt att människor – utbildade eller inte och trots egna barn – saknar samtliga nämnda egenskaper och därmed är direkt olämpliga som anställda inom barnomsorgen.

Jag funderar vidare över logiken i att det skulle krävas egna barn för att vara lämpad att ta hand om andras. Passar man ex.vis inte att jobba som vargskötare på Kolmården om man inte har fött egna vargungar eller har vargar i hemmet? Är en läkare, som inte själv har haft cancer, icke lämpad att behandla andra med denna diagnos? Kan en kock, som är allergisk mot eller ogillar skaldjur, ints laga en god skaldjursrätt? Nä, faktum är att jag tror att just avsaknaden av egna barn i hemmet i bland t o m kan vara en fördel i umgänget med de allra yngsta; vi barnlösa har massor av energi och tålamod när det gäller att söva ett ovilligt barn, besvara en uppsjö av nyfikna frågor etc. Om man har barn omkring sig dygnet runt, dvs både i hemmet och på arbetet, är det högst naturligt om orken emellanåt tryter. Gör den det inte är man förmodligen någon sorts “übermänniska” och är bara att gratulera!

Själv tror jag att utbildning för arbete inom barnomsorgen, i kombination med andra lämpliga egenskaper (se första stycket), ger de allra bästa förutsättningarna för ett gott samarbet mellan barn, föräldrar och personal. Och att ha en utbildning i botten blir inte minst viktigt när/om man ställs inför misstankar om att ett barn far illa – i dylika fall är det defintivt av stor vikt att känna till den gängse tågordningen…

/ Storkelina – med rätt att tycka