I går var det åter dags för lite övningskörning – denna gång i Lunda industriområde. Det gick riktigt skapligt; åtminstone tills jag stötte på mitt livs första rödlyse (som bilförare då). Rött var det, stannade gjorde jag och en bil dök upp bakom mig. Så småningom blev det grönt på stolpen och det var bara att köra vidare. Eller inte… Lite bakåtlut på vägen och lite stress över bilen bakom (som dessutom började låta konstigt = jag fick för mig att föraren var arg på mig) gjorde att jag misslyckades totalt. Panik uppstod, så jag bad Tommie att ta över och lämnade sedan förarsäte och bil. Tommie tog snabbt hand om ratt och pedaler och trodde i sin enfald att jag skulle dyka upp på passagerarsätet, men icke. Eftersom jag inte ville att föraren i bilen bakom skulle få en chans att se vem jag var så valde jag i stället att ta till flykten och älgade – i en haltande galopp – till skogs. Jag har aldrig sett eller hört min man skratta så hysteriskt som han gjorde när han strax därefter plockade upp mig längs vägen. Men för all del, annars går det bra med bilkörningen 😉

/ Storkelina – den oberäkneliga