Sedan snön kom hade jag inte övningskört en enda gång – inte förrän i går vill säga. Efter glögg (alkoholfri!) och pepparkakor i Dicks & Camillas nya lägenhet (den var supermysig) tog jag plötsligt mod till mig = körde från Månkarbo och “hem”. Som Tommie mycket riktigt påpekade så har jag nog alltid trott att bilen plötsligt ska börja leva sitt alldeles egna liv så fort det blir lite snö, så jag blev förstås glatt överraskad över att så inte var fallet.

Under lördagskvällen spisades det helstekt fläskfilé & potatiskroketter med rosé- och grönpepparsås och det smakade alldeles utmärkt. Först var jag väldigt osäker på såsen; den var inte jättegod när jag slevade den direkt ur kastrullen… Tillsammans med kött och potatis gjorde den sig dock bra, så allt var frid och fröjd. Även Jejje hann slänga i sig några tuggor mellan turerna hem för att hålla eld i pannan, man har tunga plikter som gårdsägare.

I morse bakade jag scones (order från maken) vilka sedermera intogs tillsammans med några koppar te. Utöver det har jag bland annat:

• tagit mått på lille Teo, eftersom kollegan Therese skulle (är redan klar!!!) sticka ett täcke till honom
• sett till att på-landet-fåglarna har mat för kommande vecka
• tagit diverse mått på huset inför den förestående renoveringen
• tittat på trafiken i form av grannen Christian, som har svischat förbi med snöplogen, och en husvagn som passerade i rallyfart
• legat i soffan och myst med Tommie & Teo

Om jag har haft det bra? Japp, nästan onödigt bra 🙂

/ Storkelina – livsnjutaren