Jag tycker egentligen inte att omtanke, vänlighet och medmänsklighet är något som genomsyrar dagens samhällsklimat, MEN: jag är ruskigt bortskämd med just detta. Därför vill jag rosa några av “mina” underbara chaufförer som verkligen ställt/ställer upp för att underlätta min tillvaro och dessutom gjort/gör det utan att jag ens behövt be om det.

Ett varmt tack och vackra gula rosor tillägnar jag följande änglalika individer:

Grannen Christian, som hjälper mig att ta mig till och från jobbet på ett smidigt sätt närhelst det är möjligt.

Kollegan Annica, som då det begav sig skjutsade mig hem till Sumpan otaliga gånger och som agerade “Taxi Stockholm” de morgnar jag inte fick skjuts med Tommie.

Kollegan Sara, som helt oombedd packar in mig i hundburen (i alla fall nästan 😉 ) och kör mig till Upplands Väsby de dagar jag inte kan åka hem med Christian.

Kollegan Héléné, som varje gång det passade erbjöd mig skjuts till Sumpan (på den tiden man var stadsbo då…).

Sist men inte minst: min fantastiske Tommie, som i sanningens namn har agerat privatchaffis sedan han tog sitt körkort den 12 februari 1999.

Än en gång – tack allihopa!

/ Storkelina – den tacksamma