Storkelina à la tiiidigt 70-tal.
I bloggen brukar jag emellanåt fördjupa mig i lite mer världsomfattande händelser än de som sker i min egen lilla sfär. På sistone har dock världen med alla dess katastrofer tett sig alltför dyster. Att engagera mig i Khadaffis framfart eller ödeläggande tsunamis och jordbävningar i Japan har varit mer än vad jag har orkat med, och jag väljer att avskärma mig ytterligare ett tag.
Som kontrast till alla de tråkigheter som medierna ständigt rapporterar om väljer jag i stället att fokusera på allt som är bra, och det är mycket ska jag säga. Jag har sedan länge känt mig genuint tillfreds med livet, men att tillvaron skulle nå ytterligare en dimension hade inte ens jag vågat drömma om. Överraskande eller inte, nu är det i alla fall ett faktum: Flytten till “skogen” har gjort mycket gott och tillvaron är mer fantastisk än jag någonsin kunnat föreställa mig 🙂
När jag som väldigt ung fantiserade om framtiden och vägen till lycka så kretsade tankarna kring bländande skönhet, karriär, kändisskap, ofantlig rikedom och den STORA kärleken. Jag kan nu konstatera att min väg genom livet saknar klassiska önske- ingredienser såsom exempelvis barn och karriär. Inte heller äger jag berömmelse eller slående skönhet, MEN jag har Tommie och jag trivs outgrundligt med mig själv = oslagbart! 
Som kuriosa ska jag vara generös nog att bjuda på några av mina barn/ungdomsdrömmar. För den listige går det rätt kvickt att dra slutsatsen att mina hemliga drömmar aldrig infriades… 😉
- Jag fantiserade om att bli Miss Universum.
- Jag skulle vara ihop med alla manliga kändisar (samtidigt…) i hela världen.
- Jag skulle gifta mig med ett NHL-proffs.
- Jag skulle gifta mig med en prins.
- Jag skulle bli pilot.
/ Storkelina – år 2011 en alldeles vanlig 41-åring