Dagens "motståndare" - en torkställning.

I dag när jag skulle flytta torkställningen med tvätt från verandan till en plats i solen visade jag än en gång prov på min evinnerliga klumpighet. När jag tog tag i tork- ställningen så liksom anföll den mig och tippade bakåt = jag tappade balansen och föll handlöst bakåt. Snabbtänkt som jag är klurade jag dock ut att trappan var bakom mig och att jag skulle se till att landa på ändan. Tänkt och gjort! Jag landade lyckligtvis sittandes på det nedersta trappsteget, men kände ändå hur ryggraden fick sig en rejäl törn samtidigt som smärtan strålade genom kroppen 🙁 Det var trots allt en ruskig tur att jag landade hyfsat “rätt” och inte slog i ryggen i stället.

I bland undrar jag varför just jag är så oerhört klumpig? Har alltid varit en mästare på att snava omkring, gå in i dörrposter, bordshörn osv osv. En gång krockade jag faktiskt med en lyktstolpe, men då var jag fortfarande ganska liten – bara sisådär 14 år 😉 Blodvite och en blå och svullen näsa blev resultatet den gången. När jag ett par veckor senare ökade på med att dra upp en skafferidörr på näsan och få ett hårt skott (fotboll avlossad av icke oskicklig gosse) på densamma var smeknamnet dock givet: Barbra Streisand. Tyvärr kopplade jag då inte riktigt ihop min temporärt svullna näsrackare med Streisands permanent, gigantiska dito. Nä, i stället drabbades jag under lång tid av värsta näsfixeringen och det STÖRSTA problemet var förstås min egen…

/ Storkelina – i sanning en fara för mig själv