Under eftermiddagen/kvällen fick jag den märkligaste post i brevlådan: En flaska med liniment för hästar. Det var naturligtvis Camilla som hade varit framme; detta då hon tyckte att den sträckning jag ådrog mig i lördags behövde behandlas. Jätterart av Camilla, men det kanske är dags att jag kommer ut och berättar för henne att jag faktiskt inte är någon häst… 😉

När jag ändå är inne på krämpspåret så kan jag nämna att jag sitter här med en ytterst misstänkt borreliainfektion (fästingskrälle!) 🙁 I bland är det väldigt tacksamt att ha en bror som är läkare, för det är skönt att åtminstone slippa boka tid hos doktorn – tycker liksom att jag får nog av så’nt ändå.

I morgon är det onsdag vilket betyder arbete hemifrån, extra mycket närhet till familjens härliga fyrbenta samt ett efterlängtat  besök hos stilige Gandhi 🙂 Min fuxvän är alldeles nyklippt, så jag hoppas att jag inte blir alltför blyg. I mina yngre dagar så blev jag, på fullaste allvar, både blyg och smått förkrossad när min käresta (människo- varianten då) hade klippt sig. Låter det vettigt? Nja, inte helt kanske.

/ Storkelina – lite lätt vingklippt men flyger ändå