Stackars Tommie äter inte ens svamp, men efter söndagens svamptur blev han tvungen att hjälpa mig att rensa “fångsten” och det tog lååång tid. Mycket tacksamt för min del, för jag var hyfsat ledbruten och hade aldrig grejat det själv…

I kväll skulle jag varit med jobbet på Bishops Arms i Sumpan för att fira av kollegan Björn, som snart ska sluta. Jag hade verkligen sett fram emot det och var mycket besviken över att tvingas avstå. Mindre än en timmes sömn under natten, stökig kista (penicillin är inte min grej) och kliande utslag var mer än jag orkade med, jättetrist.

Gick från jobbet redan vid lunchtid och var hemma en stund efter kl 14.00 – sedan blev det SÖMN 🙂 Känner mig mycket bättre och hoppas på en härlig arbetsdag i morgon; om jag dessutom överraskar med att vara lite mera vaken än vad jag var i dag så kommer det att bli oslagbart. Sköt om er så länge, själv ska jag fortsätta att slicka mina sår 😉

/ Storkelina – gnällspiken