I går skulle min älskade pappa ha fyllt 82 år, och jag både ägnade honom mången tanke och tände en lykta på tomten till hans minne. Jag kände mig faktiskt ovanligt tung i sinnet, men det är väl egentligen bara naturligt att sorgen och funderingarna tränger fram lite extra emellanåt… Åh vad jag saknar dig, pappa!

Även i dag har jag haft en tuff dag, men på ett helt annat sätt. Redan på morgonen hade jag en skapligt irriterande huvudvärk och sedan var det mycket på jobbet = usel kombination 🙁 Det känns hursomhelst underbart skönt att ha kommit hem till de mina och inte minst: Att ha en lugn kväll och efterföljande sovmorgon att se fram emot.

Ha det fint så länge – själv ska jag försöka samla på mig lite energi för framtida bloggande och annat trevligt.

/ Storkelina