Vid 18 års ålder fick jag mitt första utbrott av hudsjukdomen psoriasis, något som då gjorde mig alldeles förtvivlad. Det skulle dock visa sig att jag hade en tämligen lindrig variant, det vill säga att det stannade vid utslag på begränsade delar av kroppen. Visst har det varit värre under perioder, men totalt sett har jag inte lidit nämnvärt av hudproblemen. Då har det varit betydligt värre med kroppens alla leder (kan delvis också härledas till min hudsjukdom…). 

Hursomhelst, under åren så har jag fascinerats över att jag tyckt mig märka att vanliga småsår (ex.vis skrapsår) efterhand har utvecklats till psoriasisutslag. Har tyckt att det verkat osannolikt men sedan jag blev med kattunge, och därmed ett och annat rivsår, har jag varit närmast säker på min sak. Trodde naturligtvis att jag hade gjort en revolutionerande upptäckt, men när jag googlade på ämnet så visade det sig vara “old news”. Jodå, när psoriasis uppträder i områden av skadad hud (solbränna, skrapsår etc) så kallas det minsann för ett “Koebner-fenomen”. Lite stolt tänker jag ändå vara, för det krävdes förmodligen en hel del pengar och forskning för att bevisa det som jag erfor på en pisskvart (ursäkta språket… 🙁 ). Lite coolt! 😉

Några korta och mycket förenklade fakta:

Förr ansågs psoriasis främst vara en hudsjukdom, men baserat på moderna tiders forskningsrön kallar man den nu allt oftare för en autoimmun sjukdom. Även ledproblem är vanligt förekommande för patienter med psoriasis.

Sjukdomen debuterar i allmänhet efter t ex en halsinfektion eller ett psykiskt trauma, och nämnda faktorer påverkar sjukdomsbilden även i senare skeden.

Den rent praktiska process som orsakar hudutslagen är att hudcellerna i drabbade områden förnyas i alltför snabb takt. För en frisk person byts hudceller ut/delas ungefär var 28:e till var 30:e dag, medan detsamma sker så ofta som var 3:e till var 6:e dag i psoriasisdrabbade hudområden. Nu vet ni det! 🙂

/ Storkelina – amatörforskaren