Okänd valp av rasen bostonterrier.
I går kväll var jag dundertrött och hade jätteont – i kväll är jag mindre trött, men har mera ont 🙁 Riktigt trist förstås, men jag tröstar mig med att det kommer bättre dagar. Vem vet, kanske redan i morgon?!
Annars är allt så väl det kan vara med tanke på omständigheterna. Det är naturligtvis fortfarande väldigt tomt efter Teo, och att möta våren utan honom känns inget vidare… Lilla Bus är dock till stor tröst, och både jag & Tommie är väldigt tacksamma över att hon finns hos oss och sprider en massa glädje. I detta nu sprider hon för övrigt en hel del värme också, för hon har parkerat på mina ben = svettigt. Men mysigt! 🙂
Alldeles strax ska jag ta itu med något riktigt spännande, nämligen att ringa till en karl som väntar tillökning i slutet av månaden. Eller snarare: Hans bostonterriertik väntar valpar. Gissa hur pirrigt det är när tiken har varit på ultraljud och man (undertecknad då’ra) står först i kön för en liten hanvalp?! Oj oj oj 😛
/ Storkelina – den förväntansfulla
Hmm det är kul med tillökning! Och nu är jag o Jejje anmälda till Månkarbo joggen.
Katharina >> Japp, tillökning är alltid kul! 🙂 Så länge det inte rör sig om skadedjur förstås 😉 Vad kul att ni har anmält er!! Men du inser väl att det innebär kräftor i Hindersbo också? Och jag som trodde att det skulle bli en lugn tillställning i år… Kramis!