Jag har aldrig varit vidare förtjust i tatueringar, men när jag träffade Tommie var det inte mycket att göra – han hade liksom redan ett gäng 😉 Hittills har jag dock varit mycket tacksam över att det inte har blivit några flera under åren, men som bekant så finns det ju inga ”regler” utan undantag. När Tommie för ett par månader sedan bestämde sig för att utöka sin bildserie tyckte jag inte bara att det var okej, utan jag blev därtill glad. Glad och väldigt, väldigt rörd! Förklaringen ser ni nedan: