Hermelin i vinterskrud (bilden är från www.wikipedia.se).

I morse satt söta Bus lugnt och städat och kikade ut genom köksfönstret. Det visade sig dock vara lugnet före stormen, för inom loppet av en sekund hade hon kastat sig ner från fönsterbrädan och forcerat hund/kattluckan. Jag, som var rädd att hon hade fått syn på “min” ekorre (brukar smaska solrosfrön på verandan) kastade mig förstås ut efter den lilla. Och vad fick jag då se? Jodå, fredliga (hm…) Bus var i full färd med att knipa vad jag trodde var en vit mus/råtta MEN som efter lite efterforskningar visade sig vara en hermelin. Tack vare min ankomst fick jakten ett hastigt slut och hermelinen överlevde, men Bus var mycket missnöjd med sin matte och det visade hon med all tänkbar tydlighet 🙁 Jag trodde faktiskt aldrig att hon skulle förlåta mig, men nu verkar mitt snedsteg trots allt vara glömt. Skönt! 🙂

Slutligen: Tack Gunilla för ditt engagemang i jakten på sanningen om den vita inkräktaren. Ditt stöd betydde massor i en ack så svååår mattestund 😉

/ Storkelina – jaktmarodören