Wilma & Gandhi.

Under mina senaste arbetspass har jag blivit på tok för stillasittande, och det är något som uppskattas föga av min arma lekamen. Därav var det en hyfsat skraltig version av undertecknad som traskade i väg till Gandhi i eftermiddags = något ridpass modell ansträngande var aldrig aktuellt. Hursomhelst, lite sjukgymnastik (skritt på lång tygel och med dinglande ben) trodde jag att jag skulle greja, men icke 🙁 Att sitta grensle över hästryggen visade sig i dag vara ännu värre än att gå till fots, så det var bara att snabbt studsa av min mycket förvånade fuxvän. Inget ont som inte har nå’t gott med sig dock för i stället fick 9-åriga Wilma chansen att riktigt “sitta in sig” på Gandhi. Både häst och ryttare skötte sig utmärkt! 🙂

Har just smaskat i mig en god tomatsoppa och delikata toasts med smör, pressad vitlök & prästost. Så enkelt, så gott och det påminner mig SÅ mycket om forna semesterluncher i turkiska Alanya. Det är förresten rätt fantastiskt hur stor inverkan dofter, smaker och ljud har på en – de fungerar nästan som en tidsmaskin. Eller nå’t 😉

Nu är klockan onsdagsmycket och jag funderar så smått på en kopp te och den sköööna sängen. Ha det gott!

/ Storkelina