Jaaaa, är det inte det ena så är det det andra 🙁 Efter nästan en veckas frånvaro så vaknade jag i morse och kände mig mentalt redo att återgå till jobbet, men av mina planer blidde det intet. Väl uppstigen ur sängen så upptäckte jag att jag hade rent bedrövliga ryggsmärtor vid sittande och stående ställning, och även om det funkade riktigt skapligt att gå så hjälpte det föga rent arbetsmässigt. Bara att ringa till chefen och gny en smula samt konstatera att i morgon blir det a) jobb i Stockholm eller b) läkarbesök (måste ha intyg från och med i morgon). Hoppas förstås på att göra en klassisk Helena = ryggsmärtorna försvinner lika plöstligt som de uppkom, men helt oavsett vilket så finns det ju som bekant värre problem än att ha “lite” ont…

I hopp om att få ordning på fysiken så har jag, i den mån jag har kunnat, gjort diverse ryggövningar och tagit en liten promenad med Catla. Det sistnämnda var dock lättare sagt än gjort, för på  den väg som plogades så sent som i går kväll låg det nu drivor med svårforcerad snö och gjorde livet surt för en vingklippt pippi och hennes fyrbenta (en av dem, Bus var smart nog att stanna hemma).

Nu ska jag mysa med värmedyna och spikmatta ett tag, så ha det gott och ta det lugnt i snöyran!

/ Storkelina – en som bloggar i horisontalläge 😉