I eftermiddags när jag satt hemma och jobbade så kilade Catla ut genom hundluckan, och det var naturligtvis inget konstigt med det. Hon blev dock borta ovanligt länge, så till sist var jag tvungen att öppna dörren för att kalla in henne. När ingen hund kom så gick jag bort till ena änden av den drygt 7½ meter långa verandan (för att blicka ut över tomten då), och DÄR låg den lilla. Catla hade parkerat sig i Teos gamla hundkorg (som sedermera lånades av Catla och gnagdes sönder…) vilken stod i en ensam men ack så inbjudande solfläck. Skööönt tyckte Catla, som inte verkade bry sig nämnvärt om att korgen delades med både skidstavar och campingstolar 🙂

Annars går livet sin gilla gång, och precis i detta nu så är det fredagsmys med TV-hockey som gäller (förutom bloggen då 😉 ). Man måste ju liksom ha koll på vilka som ändar upp i kvalserien med SSK och övriga “klaringar”!

Avslutningsvis så kommer en stilla undran: Wilma, var är lillebrors alldeles underbara kolablandning?! 😛 Jag lääängtar ju!

/ Storkelina – nyäten, go & gla’