Efter dagens jobba-hemifrån-pass satt jag i soffan och kopplade av när jag till min stora förvåning fick se min flygande katt i ögonvrån. Eller nja, Bus flög ju faktiskt inte utan klättrade upp för den stege som stod lutad mot husväggen.Jodå, upp på taket skulle hon men när jag kilade ut för att kalla ner henne så var hon som upplsukad av jorden (efter att jag hunnit knäppa en bild då). Tänkte att hon hade hoppat ner utan att jag hade sett det, men när jag sedan hörde ENORMA möss klampa omkring på vinden så blev jag en smula misstänksam. Och mycket riktigt, det var inga JÄTTEMÖSS utan bara Bus som hade hittat en väg in till de alldeles normalstora mössen. Gissa en som var lycklig, och gissa en som var mindre nöjd…

I morse när jag klev upp, det vill säga strax före kl 08.30, så var huset bara “halvvarmt” (22 grader är ju inte så mycket för en frusen själ 😉 ) och det trots att Tommie hade varit uppe och eldat innan han stack till jobbet. Först fann jag det hela lite märkligt, men när jag sedan pratade med den eldande maken så förstod jag bättre. När han steg upp sisådär 4½ timmar före undertecknad så hade vi 19 minusgrader ute, och DET är faktiskt rätt kallt.

Dagens kuriosa: I Nordpolen råder midnattssol från 21 mars till 23 september. Därefter följer en 32 timmar lång solnedgång, som i sin tur övergår i polarnatten. Den sist-nämnda inleds med en skymning som varar i 6 veckor, sedan följer 3 månaders totalt mörker och till sist kommer en 6 veckor lång gryning. Sedan? Då går solen upp igen och soluppgången är, precis som solnedgången, hela 32 timmar lång.

/ Storkelina

Stegen som stod lutad mot väggen var ett utmärkt hjälpmedel när…

… Bus hade bestämt sig för en takvisit.

Hålet med stort H, det vill säga ingången till den musrika vinden.

Efter avslutad jakt bestämde sig en nöjd BusKatt för att åter titta fram.