Under några dagar har jag haft det riktigt tungt med intensiv värk och begränsad rörlighet (jooo, även fast Tommie har det värre!). Då vi sedan länge var bortbjudna till Jonas & Ngozis “nya” landställe, och då vi dessutom redan varit tvungna att avboka en gång tidigare, så samlade jag dock kraft = jag, Tommie & Catla packade in oss i bilen och åkte mot Roslagen. Några glas rosévin gjorde susen mot smärtan (åtminstone tillfälligt…), och det var mycket glädjande då jag på så vis fick en jättetrevlig kväll i goda vänners lag 🙂 Tack snälla Jonas & Ngozi!

I morse så var det dessvärre riktigt illa med kroppen, och utöver att det kändes som att nacken skulle ramla av så hade till och med fingerlederna svällt upp (ledinflammationer/ reumatisk problematik som drabbar psoriatiker). Hur värdelöst är inte det?!? Jag blir sååå trött på mig själv i bland 🙁 Om jag ska försöka se nå’t positivt med det hela, och det måste jag ju, så har det dock gett mig en kick i rätt riktning. Har precis kollat upp att Reumatikerföreningen i Tierp har en hel del aktiviteter, bland annat gympa i varmvatten-bassäng. DET vore faktiskt nå’t för en sargad kropp att återuppta – körde för fullt med det tills jag blev osams med vattnet i sambands med pappas olycka och bortgång 2004…

Bilderna nedan är inte många, men ändå: Håll till godo!

Chrille står redo med kameran, och bakom honom har vi Conny (Jonas pappa).

Längst till vänster står Tommie och hänger på sina kryckor, och sedan har vi Jonas, Conny, Ylwa & värdinnan Ngozi.

Mat fanns det i massor (merparten av köttet är inte ens med i bild!) och gott smakade den. 😛

I dag blev det en välbehövlig promenad för en stel kropp, och på vägen fann vi härlig svalka.