Denna ynkliga trattkantarell var allt som hade kommit i “min” vanligtvis så svamprika skog.

I går kväll kunde jag knappt ta ett steg utan att skrika av smärta och än mindre stå upprätt (nä Katta, ingen whisky den här gången heller 😉 ), så jag blev därmed en smula överraskad när jag vaknade i morse och åtminstone kunde ta mig fram som en hyfsat normal människa. Jodå, jag kunde till och med ta med mig Catla på en liten tur för att skanna av svampskogen! Den sistnämnda var dock fortfarande dystert öde = årets svampskörd låter vänta på sig 🙁

För övrigt så har dagen varit lugn, för jag måste fortfarande vara riktigt försiktig med ryggen (den rackar’n gör sig ständigt påmind…). Tommie har dock ordnat en del runt ankgården, dammen har tömts och fyllts med nytt vatten och en superdupertidig middag har intagits. Och sist men inte minst: Jag har fått det glädjande beskedet att Åkes familj snart kommer att utökas med en fyrbent av hundsläkte och DET ska förstås bli riktigt spännande 🙂

/ Storkelina – söndagssorten