Våra sex myskankor är nu cirka 5 månader gamla, och de växer så det knakar. Många har frågat vad vi “ska ha dom till”, och svaret har alltid varit detsamma: Ankorna är och kommer att förbli sällskapsdjur. Det sistnämnda är för övrigt något de små liven verkligen tycks ha tagit fasta på, för mer sällskapliga varelser har jag sällan skådat 🙂 I lördags kväll satt jag för övrigt i ankhuset med Broder T i knäet och kliade honom under hakan, medan Jennifer nöjde sig med att “bara” vila (eller nå’t 😉 ) i min famn. Knasigt? Jo lite, men rackar’ns mysigt!

Nedan följer ett antal dagsfärska bilder. Observera dock att personerna på bilderna – förlåt, namnen på ankorna – INTE har något med könstillhörighet att göra. Exempelvis så är lilla Christian sannolikt den enda honan…

Lilla Christian – flyger högst.

David – chokladfärgad och snacksalig.

Viktoria – modig och bestämd.

Broder T – ett charmtroll med attityd.

Dennis – coolare och coolare för varje dag.

Jennifer – en sällskaplig tuffing.

Alla ankorna på absoluta favoritplatsen.