Mjau på er, det var rackar’ns länge sedan! Jodå, både den varma tiden och den rödgula, frasiga tiden har minsann passerat och det är åter tid för det kalla vita 🙁 Det sistnämnda gör i och för sig inte mig så mycket, för jag är ju bara ute så länge jag själv känner för. Sedan? Ja, då går jag ju in i min STORA varma och supertrygga trälåda (husse & matte kallar bygget för stuga) 🙂 Nä, då finns det dessvärre en massa andra stackare där ute som har det betydligt värre. Jag tänker förstås på alla bortglömda kissar som inte har någonstans att bo, som inte har någon som ser till att dom får mat, kärlek & värme… Det här är något man tänker extra mycket på när det blir vinter, och jag önskar förstås att vi alla kunde hjälpas åt att hjälpa dom som är mindre lyckligt lottade. Jag gör vad jag kan, gör du?!

/ Bus – en kisse med empati

Gå ut i kylan? Nä, jag har ett val så…

… inte nu va.