Mys i ankhuset

myskanka;hona; 5 månader

Lillankan Christian i mattes famn. Mys!

Barn och tamdjur har en grundläggande sak gemensamt: De har inte valt oss, utan det är vi som har valt dem och de har ringa eller ingen möjlighet att påverka sin tillvaro. Det sistnämnda innebär i mina ögon ett alldeles enormt ansvar, och detta går till syvende och sist ut på att jag är skyldig att ge mina små skyddslingar bästa möjliga förutsättningar till en fullgod tillvaro (så god den då kan vara när man lever i fångenskap…). Det sistnämnda gäller naturligtvis alla mina/våra djur, och även om just ankorna egentligen inte är några keldjur så är jag väldigt mån om att även de ska få sitt. Var nyss ute och kollade läget och gladde mig åt att ankhuset, trots en utomhus-temperatur på 10 minusgrader, höll knappa 5 plusgrader 🙂 Och när jag nu ändå var på plats så stannade jag naturligtvis också och gosade med ett par stycken. Okej, de kanske inte bryr sig sådär jättemycket MEN jag är övertygad om att det är bra att de vänjer sig vid att bli hanterade. Eventuella transporter, sårtvätt (peppar, peppar) och annat torde ju då bli betydligt enklare!

/ Storkelina – ankmatten

P.S. Inte märks det väl att jag är ensam hemma i kväll?! Nej då, jag är inte alls hyperaktiv på bloggar och fb 😉 D.S.

Detta inlägg är publicerat under Okategoriserade av admin. Bokmärk permalänken.

2 svar på ”Mys i ankhuset

  1. Helt rätt Helena. En del verkar tro det är en mänsklig rättighet att ha djur eller barn oavsett förmåga och lämplighet att faktiskt ta hand om dem…..

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.