Att det är skapligt svårt att lura i väg mig & Tommie från skogen där vi bor är väl allmänt känt, men en sak är säker: Tommie är värst! När jag tidigare under dagen insåg att det är cirka 2½ år sedan min käre make var ute och partajade utan undertecknad så fullkomligen tvingade jag honom att ställa bilen hemma inför stundande julfest med jobbet. Och jodå, nu har jag fått i väg den “lille” rackar’n utan vare sig bil eller fru i släptåg och det är ju vackert så 🙂

Själv ska jag pyssla lite med ett hemsideuppdrag, men framför allt så ska jag försöka koppla av riktigt ordentligt. Jag, som vanligtvis mest bara stormtrivs med tillvaron, har på sistone känt mig oerhört rotlös och stressad 🙁 Det är så att säga mycket som hänger i luften just nu, och det enda som jag har riktigt bra ordning på är Tommie & djuren. Det sistnämnda är jag naturligtvis också oerhört tacksam över, men det skulle ju ändå vara skönt om ytterligare några bitar kunde trilla på plats…

/ Storkelina – partyänkan

Strax före avresan till jobbets julfest försökte Tommie se så här cool ut (tittar ner på lilla Catla), men när han tittade upp och…

… såg sin fru så hade han svårt att hålla sig för skratt. 😉