Denna tisdag har hittills bjudit på en intressant föreläsning, lite grottande i diverse böcker, prat med finaste mamsen, en underbart skön promenad med Catla och middag med en oerhört efterlängtad Tommie. Undrar förresten varför det är så? Att man (läs jag 🙂 ) plötsligt längtar så vansinnigt mycket efter någon som jag träffat nära nog varje dag i 18 års tid. Märkligt hur det är, men framför allt så känns det skapligt underbart!

I detta nu så flänger sötaste Bus runt så att det står härliga till. På sistone har det fallit sig så att hon varit innekatt (duvhökens fel…), och jag kan säga att det märks. Jisses vad den lilla leker och röjer! Det märkliga i det hela är dock att  hon på intet sätt “kräver” att få gå ut, och det förvånar mig massor.

Nu ska jag ta en kort tupplur, för efter att ha fått en massa frisk luft så blev jag sådär hääärligt trött.

Tur att Annelunds-skylten finns så att man hittar hem. Och om inte annat till granngården! 😉

Jag älskar vår lååånga och öde raksträcka.