I morse var det åter dags för provtagning på vårdcentralen (tack snälla Cicci för skjutsen dit!), och det var inte utan att jag kände mig lite stressad när jag såg den enorma kön i väntrummet. Just denna torsdag hade jag nämligen en tid att passa, och med tanke på hur sällan bussarna går så hade jag inte lust att missa den… Sjuksköterskorna visade sig dock vara rackar’ns effektiva (typ löpande band), så i stället för att missa bussen hade jag nästan en timme till godo och kunde shoppa loss på Tempo också. Spännande 😉

När jag hade stigit av bussen och började traska den dryga kilometern hemåt så slogs jag av en sak: Det var första gången sedan vi flyttade från Sumpan för drygt 3 år sedan som jag bar hem matkassar från en affär. Liiite annorlunda var det ju att släpa pappkassar på “vår” lilla skogsstig, men bra mycket mysigare än asfaltsdjungeln.

I detta nu sitter jag i soffan, har ätit biffstroganoff med ris, laddar upp för en liten gruppchatt med några av mina kurskamrater och sedan blir det natti natti inför morgondagens förvärvsarbete i huvudstaden. Om det är synd om mig? Inte ett dugg! 🙂

Vy från busstationen i Våla City.

På väg hem med matkassarna.