I lördags hade vi besök av vår vän Stolle, och Catla var förstås inte sen att ta chansen till lite extramys.

Så här i diskbråckstider så är det ju inte överdrivet mycket aktivitet här hemma, men jag kan i alla fall konstatera att det sakta men säkert verkar gå åt rätt håll 🙂 Jag är halt och lytt, ryggen värker stundtals något rent grönjä*ligt och det är fortfarande jättejobbigt att sitta MEN jag kan vara uppe och röra mig utan att skrika hela tiden = I like!

Någon elitloppshelg på Solvalla blir det tyvärr icke, men hundutställning med Catla ska jag med lite hjälp av reserv-handlern Vickan lyckas få till. Att trippa runt i ringen själv är det dock inte tal om, för i nuvarande skick skulle jag näppeligen göra fröken Catla någon rättvisa…

Fredagens besök av huggormen Huggis verkar ha varit en engångsföreteelse (peppar, peppar) och det tackar vi ju för. Inte roligt alls med så’na där små gynnare när man som jag & Tommie har hund & katt. Usch!

/ Storkelina – övningssittaren 😉