Jag har gjort det förr och jag gör det igen, det vill säga förundras över att vi människor har bestämt att maskrosor är oönskat ogräs. Varför är vi så märkliga?! Varför tycker vi alltid (eller åtminstone ofta!) att det som är vanligt är fult, att det som är “lagom” ovanligt är vackert och återigen: Att det som är väldigt udda är skrämmande? Så skumt… Många blir saliga av lycka över en liten tussilago, men det är ytterst få som ger ifrån sig glädjetjut över maskrosor. Om maskrosorna hade varit rariteter och alla människor hade sett ut som Angelina Jolie & Brad Pitt (eller andra skönhetsideal), ja då hade det helt säkert varit omvända världen. På sitt sätt är det sorgligt att vi så sällan uppskattar det som vi har mängder av i vår omgivning, men jag har i alla fall fått ett litet uppvaknande = ääälskar maskrosorna som färgglada glädjespridare 🙂