Jaha, då var det åter dags för Tommie att ringa chefen för att rapportera in “årets skada” och sjukskrivning. Suck 🙁

Efter att Tommie i går satte kniven i sitt vänstra pekfinger så ser det ut så här inför morgondagens operation = gipsad hand och underarm (skadan är tillfälligt ihopsydd). Och fåfäng som min älskade make är så skulle det ju bäras kortbyxor med 5 knappar (i stället för praktiska mjukisbrallor) när det under förmiddagen bar iväg ner till Hornbach för att bytas en del virke. Jäklar vad svårt det är att knäppa en massa knappar från “fel håll” när man inte är van! Höll på att bli tokig när jag satt där och höll på (Tommie skrattade mest 😉 ) …

Summa summarum så kan man i alla fall säga att Tommie – på gott och ont – går in med full kraft och helhjärtat i ALLT han gör. Om det sedan handlar om att älska, hata, dissa någon/något, hugga med yxa, skära med knivar, ställa upp för en vän/anhörig eller jobba spelar mindre roll. Det är väl kanske det som kallas att vara passionerad och hängiven antar jag?!

Jag har gjort det förr och jag gör det igen, det vill säga riktar ett STORT TACK till våra underbara vänner (tillika grannar) Christian & Jejje för att ni alltid ställer upp. I går kollade Nurse Jennifer till och lade om Tommies finger innan det bar av till akuten, medan Christian har fått agera privatchaufför hela helgen. Det är verkligen alldeles fantastiskt! Och, sist men inte minst så har ju vi bästa Danne som fick stå ensam med vårt bygge när Tommie “fick däng” av kniven… Tack, fina ni!

/ Storkelina