I måndags skulle Tommie ha opererat sin skadade hand, men fastan (inför sövning) visade sig vara helt i onödan för någon operation blidde det icke 🙁 Nix, Christian körde ner Tommie och hann precis köra hem de 5,5 milen innan man lämnade beskedet att operationen var uppskjuten… Nu är det i morgon förmiddag som gäller, och denna gång kan man av rent medicintekniska skäl inte senarelägga ytterligare. Skönt!

Trots att Tommie i princip är obrukbar så går bygget nu framåt, och det tack vare “vår” fantastiska Danne. Jag saknar ord att beskriva vår tacksamhet!

Annars rullar det mesta på i sakta mak, det vill säga vi svettas och kämpar mot våra krämpor (en personlig assistens skulle inte sitta fel 😉 ). Röken från skogsbranden i Sala har gjort sig påmind, och det luktar även inne i huset, men det är absolut ingen fara. Bara att hålla tummarna för att vindarna håller sig lugna och framför allt: Att man snart lyckas få bukt med den olycksaliga branden.

/ Storkelina

Tack vare Danne samt Tommies & Jejjes glada tillrop så har “vi” äntligen börjat bygga på höjden.

Jejje och fina Rocky poserar villigt.

Smula & Rocky står i vårt blivande sovrum och kikar ut över verandan.

I min kamp mot de mångtaliga getingarna så tänder jag på kaffepulver som sedan ligger och glöder/ryker. Mycket effektivt och dessutom en snäll metod!

Att utrusta glaset med en åtsmitande muffinsform och sugrör är ytterligare ett fiffigt sätt att hålla getingarna borta (från drickan då!).