Skog och lite sol från gårdagens promenad.

Tommie har legat i sjuksängen sedan i söndags, och nu känner dessvärre även jag hur den där rackarn’s förkylningen så sakteliga smyger sig på 🙁 Bara att hålla tummarna för att jag lyckas mota bort det onda, och för säkerhets skull så självmedicinerar jag med en rejäl vitaminkick i form av färskpressad apelsinjuice. Det är ju inte bara nyttigt, det är såå  himla gott också 😛

Häromdagen skrev jag om mina tankar kring hälsa och mat, eller närmare bestämt kopplingen mellan länder med låg cancerfrekvens och invånarnas kost. Jag diskuterade sedermera detta med min käre bror, tillika läkare, som dock kontrade så smått med ett argument som jag faktiskt redan hade funderat över. I byar/länder med obefintliga eller starkt begränsade sjukvårdsresurser blir naturligtvis mörkertalen höga, vilket i förlängningen medför en (kanske) falskt låg cancerfrekvens. Alltså, att antalet cancersjuka i exempelvis Niger, Nepal och Gambia är relativt lågt är ingen garanti för att människorna faktiskt är friskare. Så, vad göra? Jo, jag glider såklart vidare till ett “gammalt spår” som jag skrev om för ett par år sedan: Medelhavskost. När det gäller den medelhavsliknande kosten så finns det flera forskningsstudier, som visar på att den gör människor friskare och ger längre liv och det låter ju inte så dumt. Bara att pimpla olivolja & rödvin (i måttliga mängder), käka nötter, grönsaker, fisk & skaldjur och se glad ut med andra ord 🙂 Låter ju inte alls så svårt! 😉

/ Storkelina

P.S. Mitt intresse för mat som eventuellt kan tänkas ha gynnsamma effekter på hälsan är sprunget ur att alltför många i min familj/släkt har drabbats av cancersjukdomar… Som ni vet så är jag annars näppeligen något vällevnadsfreak – jag vill ju gärna att det jag stoppar i mig smakar gott liksom.  D.S.