Ibland är det närmast skrämmande hur fort tiden tycks gå, för alldeles nyss var det helg och imorgon är det fredag och därmed dags igen. Skönt? Javisst, men jag tillhör ju dem som även älskar vardagen som inte är det minsta grå 🙂 Och framför allt så är det ju faktiskt tiden mellan helger och semestrar som utgör större delen av livet, och därmed är mycket värdefull. Fy på sig tiden, spring inte från mig sådär! 🙁

Under eftermiddagens promenad med Catla så passerade jag Tussilagoland, det vill säga dikeskanten strax bortom granngården Annelund. Det slog mig då att det egentligen är rätt fascinerande hur mycket en liten och rätt oansenlig blomma kan glädja en år efter år, men jag gissar att det helt enkelt beror på att den är ett av våra mest lysande vårtecken?! Blev i alla fall så lycklig över att se detta blomsterhav (allt är ju relativt 😉 ) att jag skuttade fram mest hela promenaden. Härligt!

En annan sak som gör mig närmast fånigt glad är att blicka ut över de kringliggande åkrarna och inse att jag faktiskt bor här. Så fjärran från Stockholm och dess förorter, och så långt ifrån asfalt och avgaser. Jag är fullt medveten om att det som är min dröm är mångas mardröm, men för mig är det såklart viktigast att just jag trivs. Åh, vad jag är tacksam över allt gott jag har förmånen att uppleva och såå glad jag är över att ha vett att verkligen uppskatta det också. Tänka sig att jag blev så gammal och vis till sist 😉

Nu ska jag snart ta plats vid sidan av min lilla flock, som redan har krupit till kojs så natti natti på er!

/ Storkelina