Tomhet, återförening & hopp

IMG_2088

Ett stycke Storkelina & skimmeln Cassiranko, dock utan hinder på bilderna.

Jaha, vad säger man? Catla har åkt till Hjoggböle (utanför Skellefteå) för att så småningom valpa hemma hos sin uppfödare, och det är fruktansvärt tomt här hemma 🙁 Hade vi inte haft Bus hade jag nog blivit tokig, men dessbättre så har vi ju vår fläckiga lilla skatt <3 Tror dock att hon saknar Catla minst lika mycket som jag & Tommie gör…

Utöver besök av Catlas uppfödare Ann-Britt så bjöd den gångna helgen på en tur till Kvicksund. Där träffade vi lilla Ella, det vill säga Catlas lillasyster, som bodde hos oss en tid i höstas. Det var såå himla roligt att se henne med sin nya husse & matte – hon har verkligen fått det alldeles underbart. Det sistnämnda hindrade henne dock inte från att ge Tommie en rejäl dos med blöta hundpussar 😉

I lördags hoppade jag (till häst) för första gången på över 25 år. Eftersom det var just ett misslyckat hoppförsök (läs krasch…) som en gång i tiden fick mig att sluta med ridningen var lördagens LYCKADE försök en stor seger. Fantastiskt roligt att äntligen ha tagit mig över “hopptröskeln”, och jag är oerhört tacksam mot finfine Cassiranko som hjäpte mig med det 🙂

/ Storkelina

Detta inlägg är publicerat under Okategoriserade av admin. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.