Den 14 januari besökte jag en läkare, utsedd av Försäkringskassan (FK), för att få ett specialistutlåtande och en bedömning av min arbetsförmåga. Jag har ju, som mina nära och kära redan vet, inte arbetat mer än 50% under de senaste 10 åren och en utredning var nödvändig. Inte mig emot; jag vet ju hur jag mår och jag försöker (eller försökte…) ha förtroende för såväl FK som läkarkåren. Efter nämnt läkarbesök var jag dock mycket konfunderad; när ryggen skulle undersökas behövde jag inte ta av mig på överkroppen, delar av undersökningen skedde då jag var fullt påklädd, läkaren föreslog att jag kunde arbeta liggandes (ex.vis med att tala i telefonen), han hade inga underlag i form av röntgenbilder etc. Jag kollade således upp den gode doktorn via Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN, och fick bekräftat att han vid flera tillfällen dömts till disciplinpåföljder just p g a bristfälliga undersökningar/felaktiga diagnoser. I förhoppning om att få en bedömning av en annan och mer förtroende- ingivande läkare skrev jag till FK och berättade om min upplevelse samt bifogade HSAN:s domar – därefter inväntade jag en reaktion av något slag…

Efter lite påtryckning fick jag i måndags följande besked från FK: “Hej Helena, jag kommer att föreslå att din sjukersättning förlängs minst ett år, och att planeringen under tiden med sjukersättning är att du fortsätter med den medicinska behandling som pågår, att vi under tidig vår har ett avstämningsmöte med din arbetsgivare och planerar för ev arbetsträning, för att se om det går att utöka din arbetstid. Med vänlig hälsning, Anna”. Ok, fortsatt sjukersättning på 50% (som i dag) i minst ett år och arbetsträning i hopp om att påvisa ytterligare arbetsförmåga lät utmärkt för min del. Saknade dock en kommentar till min skrivelse om doktorn och hans brister…

I dag, och helt utan påtryckningar, fick jag följande mail från FK: “Hej Helena, jag återkommer till dig igen angående din sjukersättning. Av utlåtandet framkommer att du redan nu skulle ha en 75 % arbetsförmåga i ditt arbete, och inom tre månader borde du kunna arbeta heltid. För att sjukersättning ska kunna beviljas måste ju din arbetsförmåga vara nedsatt minst ett år. Det medicinska underlaget från dr X styrker inte att din arbetsförmåga är nedsatt minst ett år på grund av sjukdom och det går inte att bevilja sjukersättning utifrån detta underlaget. Jag kommer att kommunicera dig om avslag på din ansökan om sjukersättning. Du får möjlighet att inkomma med synpunkter och kompletterande medicinskt underlag innan slutligt beslut fattas. Jag har lämnat utlåtandet samt det brev du mailat till mig för vidare åtgärder och utredning. Med vänlig hälsning, Anna”

Aha, har man plötsligt haft tid att läsa läkarutlåtandet eller vad har hänt sedan i måndags? Och vad förväntas hända som ska ha gjort mig 100% frisk om tre månader? Ingen handlingsplan finns, undersökningen som ligger till grund för utlåtandet var bristfällig och jag är minst sagt förvirrad. Men vad fasen, att doktorn gipsar fel kroppsdelar på folk och p g a bristande kompetens med största sannolikhet har fått sparken från flera av Stockholms större sjukhus hindrar väl inte att han startar eget och jobbar som konsult åt FK? Heja alliansen, det här funkar ju skitbra! (jag var typ ironisk där…). Värst av allt dock: jag är säkerligen inte ensam om att ha “misshandlats” varken av FK eller nämnd läkare 🙁

Bitter? Ja, lite, men mest är jag oerhört besviken. Sjukförsäkringen, som även jag har investerat många skattekronor i, är inte längre någon försäkring utan ett jävla lotteri. Fast många är förstås att gratulera, för nu blir det jag och inte några andra skattebetalare som får finansiera min arbetsoförmåga. Fortsätter naturligtvis glatt att betala skatt på de få kronor som blir kvar när jag varken har inkomst eller sjukersättning på 50% av en potentiell arbetsdag – jippie eller nå’t.

/ Storkelina – som har gjort slut med FK och pensionssparar rejält framöver