Det var måhända soligare i huvudstaden, men det är ingen tvekan om vilken av vyerna jag föredrar.

I går när jag åkte hem från jobbet insåg jag tidigt hur oerhört kontrastfylld min tillvaro är. Att jag kom skuttande (allt är ju relativt 😉 ) i vinterjacka samtidigt som tonårstjejerna satt i linnen och solade vid Bällstaån talade liksom sitt tydliga språk.  Det var nästan så att jag ville ropa att “hemma hos mig var det faktiskt fyra minusgrader i morse”. Men, det gjorde jag förstås inte…

Hursomhelst, när jag sedermera satt vid Solna station och väntade på pendeln så slog kontrasttänket åter till med full kraft. De fula byggnaderna vid stationen, smutsen, asfalten och allt det gråa i jämförelse med den underbara naturen där hemma. Jag känner mig verkligen lyckligt lottad VARJE dag 🙂 🙂

När det var sovdags blev jag varse om att årets första och tämligen enerverande mygga hade kommit på besök i sovrummet. Efter att den hade flaxat runt och inat en stund tänkte jag att det fanns två alternativ att slippa eländet: 1) Tända lampan och kliva upp för en obarmhärtig myggjakt eller 2) Lugnt ligga kvar, låta myggan slå sig ner på valfri kroppsdel och erbjuda ett skrovmål. Jag valde det sistnämnda och kände så smått hur det kliade och sved när myggan vevade runt med sin blodsugande snabel MEN han verkade fasen inte f i sig nå’t = fortsatte fladdra runt och leta mat 🙁

Ha en fin dag!

/ Storkelina