Och så var det då 4 år sedan min man gjorde mig till en ärbar kvinna. Vi gifte oss borgerligt, men med en kristen vigselförrättare. Ceremonin var naturligtvis lika fullt borgerlig, men för mig kändes det på något sätt fint att vigselförrättaren var troende. Att vi valde bort kyrkan berodde på att jag inte kände mig som någon jungfru Maria direkt. För mig hade det känts som hyckleri att glida in i kyrkan i vit klänning, som ju ursprungligen är en symbol för oskuld. Har dock inga moraliska aspekter vad gäller andra människors val, kyrka eller inte. Man gör ju bekant som man vill 🙂 Vår dag blev i alla fall superlyckad, och jag skulle inte velat haft den annorlunda. Grattis till mig och Tommie, kan det vara grusbröllop vi firar?!