I går var jag på lilla Livias 1-årskalas och träffade bland andra Nina, som passade på att ge mig och Tommie två gurkor (vi skulle ha hämtat hela plantan i somras…). Dessa hade odlats hemma på uteplatsen i Rissne, och vilka gurkor det var! De var kortare, tjockare och knottrigare/taggigare än dem man köper i affärerna. Smaken? Den var gudomlig 🙂 Gurkor består som bekant mest av vatten och brukar därmed vara rätt smaklösa, men de här var helt annorlunda. Ett gott betyg måste ha varit när jag stod och skar gurka och Teo plötsligt började gnälla nedanför. Han har aldrig har tiggt om eller ens gillat gurka tidigare så jag sade “men lille vän, du gillar ju inte ens gurka”. Teo gav sig dock inte och fick så småningom en liten bit – slafs så var den borta. Han fick tre rejäla bitar innan han var i närheten av att vara nöjd och älskade plötsligt gurka. Inga dåliga grejer med andra ord 😉