/ Storkelina – vinnare av fredagens popularitetstävling
Vackra Anemon & lilla Catla hälsade fint på varandra.
Efter dagens arbetspass så tog jag Catla under armen (typ! 😉 ) och hängde med Camilla & Vera till stallet. Där blidde det några riktigt sköna timmar med Gandhi och de andra Rävsvads-pållarna, och på köpet så fick vi en massa frisk luft. Härligt 🙂
Kvällen har jag tillbringat som ensam tvåbent varelse här hemma; detta då Tommie har jobbat över. Det sistnämnda är förresten ett STORT kors i taket, för jag tror faktiskt inte att det har hänt sedan han lade ner den egna firman för ett par år sedan = inte mycket att gnälla över.
Nu ska jag kolla in ett avsnitt av Bonde söker fru, men sedan är det natti natti för denna afton. Ha det!
/ Storkelina
En liten svartmes kalasar på smarriga jordnötter 😛
I lördags skulle jag & Tommie ha fått efterlängtat besök av bonusbrorsonen Danne & hans Maria, men av det blidde det intet 🙁 När jag var mitt i förberedelserna av kvällens dessert så fick jag våldsamt ont i huvud/nacke och drabbades av ett akut illamående. Gjorde allt som stod i min makt för att stå emot, men när jag upptäckte att jag stod och blundade medan elvispen gick för fullt så insåg jag att det var dags = bara att ringa återbud… Sannolikt så var det varken vinterkräksjuka eller TBE (hade nyligen en fästingrackare) som hade drabbat mig, utan jag misstänker att det helt enkelt var anspänningar och oro som slog till med full kraft. Förmodligen kryddat med sviterna efter Camillas underbara fredags-massage (alltid superskönt för stunden men inte ovanligt med lite extra ont någon dag efter).
Årets fågelmatning har tagit sin början här hemma, och precis som vanligt så känns det supermysigt. Det enda som oroar mig lite är Busans STORA intresse för mina fågelvänner, men på kollegan Gunillas inrådan så testar jag för första gången med att lägga granris under ”foderstationen” och jag hoppas att det ska hjälpa. Det verkar ju onekligen en smula obekvämt att sätta mjuka kattassar på de stickiga granbarren.
Nu ska jag snart krypa till sängs och det ska bli SÅ skönt. Medan jag ligger där så ska jag dessutom passa på att drömma mig bort till ett färdigmålat och fixat sovrum – färgen är inhandlad så det är mest bara Tommies arbetsinsats jag väntar på 😉 Verkar jag lat? Kanske, men gissa hur mycket jag saknar att rent fysiskt kunna måla om ett rum själv?! Så’nt gjorde jag faktiskt på löpande band när jag var ung, frisk och oförstörd.
/ Storkelina
Nu var det lääänge sedan sist, så det har naturligtvis hänt MASSOR. Bland annat så bestämde sig husse & matte än en gång för att utöka familjen, och den här gången kom dom hem med en ödla. Jo, jag skrev en ÖDLA – en ödla som till råga på allt är vegetarian. Jisses, hur tänker dom egentligen?! Hur ska JAG kunna hjälpa till att mata DEN? Den lär ju knappast äta möss i alla fall…
Annars rullar allting på ungefär som vanligt, fast sedan den där hundvalpen kom så är jag ju tvungen att släpa hem dubbelt så många möss. Minst! Den lilla verkar faktiskt vara urusel på att jaga och det där med att smyga kräver rätt mycket övning. Ingen fara dock, för JAG är en ung och superduktig jägare som kan försörja heeela familjen. Härom morgonen så dukade jag upp en musfrulle till matte, men hon verkade inte alls nöjd. Dom är sannerligen inte så lätta att förstå sig på, dom där tvåbeningarna 🙁
Det blir kallare och kallare ute, och jag stannar inomhus mer och mer för varje dag som går. Matte tycker det är jättetrist att hon inte lyckas få några fina utomhusbilder på mig, men när jag väl ÄR ute så ligger ju HON och sover. Nä, hon får helt enkelt nöja sig med dom där suddiga fotona hon ”råkar” knäppa med sin pratapparat emellanåt. Några av dom visar jag här nedanför, och ni hajar säkert UNGEFÄR vad dom föreställer.
Sist men inte minst så måste jag berätta att jag har fått värsta, tjocka vinterpälsen på mig och att den liksom skiktar sig när den blir så tät. Bara så att ni inte tror att jag är oborstad och tufsig tänker jag 😉
/ Bus – en kisse i vinterskrud
Att ligga i hundbädden och tvätta sig är skööönt!
Men ööööh, vad gör DU här hundskrälle?
Jag behöver faktiskt lite egentid i bland, så du får helt enkelt flytta på dig. En liten knuff i sidan och vips så ramlar du ur!
Sådär ja, nu blev det lite bättre med utrymme igen 🙂
Att få ha lilla glädjespridaren Vera i knäet värmde en sargad själ.
I går fick jag riktigt tråkiga nyheter och hamnade alldeles under isen, men även om verkligheten inte ser ett dugg bättre ut i dag så har jag på något vis landat i den. Åtminstone tillfälligt… Till syvende och sist så är det ju dessutom så att hur svår verkligheten än kan te sig så har man inget annat val än att acceptera den, leva i nuet och gå vidare. Ruskigt tungt förstås, men min viktigaste uppgift just nu är att finnas för den som bäst behöver det och det är också vad jag ämnar göra.
Trots den blytunga gårdagskvällen och ett svullet/rödgråtet ansikte så har jag haft en hyfsad dag. När jag slutade jobba kom Camilla & lilla Vera förbi, och efter en snabbfika så bar det av till Våla för lite shopping. Sist men inte minst så blidde det en blixtvisit i stallet OCH, medan Tommie ”vaktade” Vera, så fick jag århundradets mest välbehövliga massage. Tack snälla rara Camilla!
Just nu sitter jag i soffan med finaste Tommie, och det är ungefär vad som kommer att ske denna fredagskväll. Mental trötthet är oerhört förlamande 🙁
/ Storkelina
Efter dagens arbetspass fick jag besök av Jejje, som hade vänligheten att leverera en påse sötmandel till kvällens matlagning. Innan det var dags att inta spisen för att testa ännu en indier (läs indisk maträtt 😉 ) blidde det dock en kopp kaffe och ett par timmars tjatter med ovannämnda granntös. Mycket trevligt!
Andra försöket till indisk kokkonst avlöpte, liksom det första, mycket väl. I kväll blev det basmatiris & kyckling Korma vilket var jättegott, men avsevärt mer vardagsbetonat än måndagens debut. Fortsättning på det indiska temat följer…
I går beställde jag en alldeles underbar vinteroverall till lilla Catla. Hennes mormor Stumpan har en likadan, och om vår lilla prinsessa blir i närheten av lika söt som sin äldre släkting så kommer hon att vara oemotståndlig 🙂 Kissen Bus låter för övrigt hälsa att hon som har riktig päls inte behöver några fåniga kläder och att hon är oemotståndlig i alla fall. Och visst, undertecknad matte håller delvis med. I morse när Busan intog en levande (och pipande…) frukost på köksbordet var hon dock inte så särdeles charmig 🙁
/ Storkelina – kärleksfull och tålmodig matte
En så’n här overall av märket Hurtta är beställd till Catla…
… och här ser ni hur söta modellerna Mimmi & Stumpan (Catlas mormor) är i sina. Bilden har jag fått låna av Polarskäggets Kennel.
Under eftermiddagen fick jag besök av Camilla, lilla Vera OCH en nybakad rabarberpaj. Jag vet inte vad det är med alla mina nyfunna vänner i Östervåla-trakten, men en sak är säker: De verkar gilla att baka åt mig och de verkar tycka att det finns ett behov. Hm, undrar varför?! 😉 Pajen var hursomhelst supergod och mycket uppskattad 😛
Utöver arbete, fikabesök och tvättmara så har eftermiddagen/kvällen vigts åt matlagning. Jodå, min indiska ”debut” skedde denna afton och resultatet blev faktiskt oväntat bra. Eller för att citera min käre make: ”Jag måste säga att jag är grymt imponerad av dina (läs undertecknads) kokkonster”. Härligt att höra 🙂
Några bilder från innevarande måndags bravader följer:
Vera sussade sött i mamma Camillas knä.
Den härliga rabarberpajen såg ut…
… så här när den hamnade på en assiett.
Min indiska premiär: Biff vindaloo, jasminris & raita.
I morse var jag uppe med tuppen – åtminstone för att vara på en söndag och med mina mått mätt. Hursomhelst, detta ledde till att jag & Tommie redan tidigt lämnade hemmet för en shoppingtur MEN först skulle bilen återerövras från granngården = den tillfälligt inbytta Audin rullades dit och byttes ut. Innan det bar av till Tierp för handling lyckades vi också få grannarna att bjuda oss på frukost, tack tack 🙂
Första gången jag testade det indiska köket var i London för fem år sedan, och detta var något som i allra högsta grad kom att tilltala mina smaklökar 😛 Hittills har jag själv inte praktiserat den indiska kokkonsten, men det är något jag nu tänker ändra på. I Tierp inhandlades således allehanda bra-att-ha-kryddor såsom ingefära, kardemummakärnor, koriander, spiskummin, chilipulver, garam masala (indisk kryddblandning), gurkmeja, senapsfrön och kanelstänger. Utöver detta så förstärktes dessutom skafferi, kyl & frys med basmatiris, kokosmjölk, grädde, turkisk yoghurt, mandel, lax- och kycklingfiléer samt ryggbiff. Gissa om det ska bli spännande att se vad jag får ihop?! Jag dreglar… än så länge! 😉
Annars lever livet fortsatt väl, och i detta nu är det soffmys för hela familjen (utom Ömer då) som gäller. Gissa om vi trivs?!
/ Storkelina
Förmiddagen ägnade jag åt nyttigheter som att städa och plantera uteväxter (ljung i hängamplar), men resten av dagen och kvällen har till fullo gått i djurens tecken. Här hemma har jag ju som bekant fullt upp med hund, katt & ödla och i dag kryddades detta dessutom med ett par timmar hos Gandhi. Somliga (läs undertecknad) har det helt enkelt grymt bra 🙂
/ Storkelina
Bus gapade STORT när hon spanade in Ömer (eller så gäspade hon bara 😉 ) och…
… Ömer gapade stort när han smaskade i sig sallad 😛
Efter ett och annat harmlöst hyss så sussade Catla sött i husses famn och…
… efter att ha kommit in från höstrusket njöt Gandhi av sitt härliga hö.
Suddiga SSK-spelare i Gränby Ishall.
Fram tills för några år sedan såg jag & Tommie alla SSK:s hemmamatcher samt en hel del bortamatcher, men detta ändrades drastiskt när vi köpte den sommarstuga som sedermera blev vårt permanentboende. Nu är det helt andra tider, så i onsdags när vi var och såg mötet mellan Almtuna och SSK så var det vår första match för säsongen och detta i allsvenskans 12:e (!) spelomgång. Superkul var det hursomhelst, och matchen slutade (trots mediokert spel…) med SSK-seger 🙂
De senaste dagarna har jag spenderat med jobbet på Körunda Golf & Konferenshotell, och det var både givande (arbetsmässigt!) och roligt. Det gamla talesättet ”borta bra men hemma bäst” får dock summera det hela, för den verkliga höjdpunkten var trots allt att få komma hem till Tommie, Bus, Catla & Ömer
Nu sitter jag i soffan och har det finfint, och det tänker jag fortsätta med. Är en smula trött efter konferensen, och jag kan faktiskt inte förstå varför min arbetsgivare ska envisas med att lägga in en massa tuffa nattaktiviteter på schemat. Eller hur det nu var 😉
/ Storkelina – nöjd och belåten