Hänt i Buckarby

I fredags kväll tog jag, Tommie, Catla & Jejje bilen till Våla där vi intog lite mat (inte Catla då… 😉 ) på pizzerian. Sedermera rullade vi vidare till Buckarby för att gratulera stilige Gandhi på födelsedagen och se hur långt ungdomarna (Dick, Camilla & lilla Vera) hade kommit med sin renovering. Och jodå, man hade hunnit med en hel del och dessutom så bidrog jag & Jejje en liiiiten smula med att riva tapet. Tommie & den sent anlände Christian? De satt mest i soffan och jäste…

Dick jobbade hårt i fredags kväll liksom…

… Camilla (i hörnet!) & gästande Jejje.

Underbart vackra, gammelsvenska tapeter pryder nu…

… såväl matrummet (eller Dicks dansgolv) som…

… det härliga köket. 🙂

 

Till pappa

På din födelsedag. Jag saknar dig oändligt mycket, älskade pappa…

/ Maja

Gott & Blandat

Foto: Jennifer Båskman.

 

I går när jag & Tommie skulle hämta Catla hos dagmatte Jejje så fick vi se den härliga bilden ovan: Rocky sittandes på Annelunds verandaräcke. Var han månne katt i ett tidigare liv?! Balansen tycks i alla fall finnas där och totalt obekymrad är han, vår gode Rocky 🙂

I eftermiddags fick vi besök av två gossar som monterade en ny parabol = vi kommer äntligen att kunna se en och annan av SSK:s matcher på TV. Nu ska det alltså gapas, skrikas och skällas på domarna så att hela grannskapet skakar – härligt!!!

Denna afton var det dags för ännu ett försök att laga indiskt (gryta med nötkött och diverse smarriga kryddor), och nu när maten just har avnjutits så säger jag bara WOW! Återigen så blev det fantastiskt gott, och antingen är det indiska köket ruskigt simpelt eller så är jag grym på att laga mat 😛 Dessvärre så tror jag ju mest på det förstnämnda… 😉

/ Storkelina

Fuxar som flyttar

I dag var det dags för stilige Gandhi att lämna Rävsvad för att flytta hem till Buckarby, och med sig fick han bästa kompisen Vesslan (fiiinaste lånepållen!). Bilder följer:

.

Buckarby-flytt

I dag var det dags för Camilla, Dick, lilla Vera och fåglarna att flytta till nya huset i Buckarby. Gandhi? Han och medflyttande kompisen Vesslan dyker upp i morgon. Hur flytten gick? Jodå, med en STOR lastbil och ett flytt-team på tio man (inklusive undertecknad lasagnekock) så gick det rasande snabbt. Bra jobbat! 🙂

 

På flaket står Tommie, och nedanför (med kartongen) har vi nyblivne husägaren Dick som flankeras av syrran Angelica & brorsan Ronny.

 

Tommie, Crippa & Jejje jobbar hårt.

 

Katta (på väg mot kameran) och fortsatt hårt arbetande Jejje.

 

Hela flyttligan sånär som på lasagnekock med tillhörande make & Katta. I röd jacka ser vi husägaren Camilla.

 

Angelica lyssnar ivrigt medan Tommie pekar med HELA handen. Dick? Han vänder helt sonika ryggen till 😉

 

Fredagsmys!

På bilden ovan ser ni min underbara utsikt från gårdagens soffmys: Bus, Tommie & Catla. Deras underlag? En kudde, en filt OCH allra längst ner – mitt knä. Gissa om jag kände mig smickrad när alla mina älsklingar (utom Ömer då… 😉 ) valde mig på en och samma gång?! Det var kärlek  det

 

/ Storkelina – vinnare av fredagens popularitetstävling

Publicerat i Okategoriserade

Hästar & så’nt

Vackra Anemon & lilla Catla hälsade fint på varandra.

 

Efter dagens arbetspass så tog jag Catla under armen (typ! 😉 ) och hängde med Camilla & Vera till stallet. Där blidde det några riktigt sköna timmar med Gandhi och de andra Rävsvads-pållarna, och på köpet så fick vi en massa frisk luft. Härligt 🙂

Kvällen har jag tillbringat som ensam tvåbent varelse här hemma; detta då Tommie har jobbat över. Det sistnämnda är förresten ett STORT kors i taket, för jag tror faktiskt inte att det har hänt sedan han lade ner den egna firman för ett par år sedan = inte mycket att gnälla över.

Nu ska jag kolla in ett avsnitt av Bonde söker fru, men sedan är det natti natti för denna afton. Ha det!

/ Storkelina

Lite av varje

En liten svartmes kalasar på smarriga jordnötter 😛

 

I lördags skulle jag & Tommie ha fått efterlängtat besök av bonusbrorsonen Danne & hans Maria, men av det blidde det intet 🙁 När jag var mitt i förberedelserna av kvällens dessert så fick jag våldsamt ont i huvud/nacke och drabbades av ett akut illamående. Gjorde allt som stod i min makt för att stå emot, men när jag upptäckte att jag stod och blundade medan elvispen gick för fullt så insåg jag att det var dags = bara att ringa återbud… Sannolikt så var det varken vinterkräksjuka eller TBE (hade nyligen en fästingrackare) som hade drabbat mig, utan jag misstänker att det helt enkelt var anspänningar och oro som slog till med full kraft. Förmodligen kryddat med sviterna efter Camillas underbara fredags-massage (alltid superskönt för stunden men inte ovanligt med lite extra ont någon dag efter).

Årets fågelmatning har tagit sin början här hemma, och precis som vanligt så känns det supermysigt. Det enda som oroar mig lite är Busans STORA intresse för mina fågelvänner, men på kollegan Gunillas inrådan så testar jag för första gången med att lägga granris under ”foderstationen” och jag hoppas att det ska hjälpa. Det verkar ju onekligen en smula obekvämt att sätta mjuka kattassar på de stickiga granbarren.

Nu ska jag snart krypa till sängs och det ska bli SÅ skönt. Medan jag ligger där så ska jag dessutom passa på att drömma mig bort till ett färdigmålat och fixat sovrum – färgen är inhandlad så det är mest bara Tommies arbetsinsats jag väntar på 😉 Verkar jag lat? Kanske, men gissa hur mycket jag saknar att rent fysiskt kunna måla om ett rum själv?! Så’nt gjorde jag faktiskt på löpande band när jag var ung, frisk och oförstörd.

/ Storkelina

BusHörnan

Nu var det lääänge sedan sist, så det har naturligtvis hänt MASSOR. Bland annat så bestämde sig husse & matte än en gång för att utöka familjen, och den här gången kom dom hem med en ödla. Jo, jag skrev en ÖDLA – en ödla som till råga på allt är vegetarian. Jisses, hur tänker dom egentligen?! Hur ska JAG kunna hjälpa till att mata DEN? Den lär ju knappast äta möss i alla fall…

Annars rullar allting på ungefär som vanligt, fast sedan den där hundvalpen kom så är jag ju tvungen att släpa hem dubbelt så många möss. Minst! Den lilla verkar faktiskt vara urusel på att jaga och det där med att smyga kräver rätt mycket övning. Ingen fara dock, för JAG är en ung och superduktig jägare som kan försörja heeela familjen. Härom morgonen så dukade jag upp en musfrulle till matte, men hon verkade inte alls nöjd. Dom är sannerligen inte så lätta att förstå sig på, dom där tvåbeningarna 🙁 

Det blir kallare och kallare ute, och jag stannar inomhus mer och mer för varje dag som går. Matte tycker det är jättetrist att hon inte lyckas få några fina utomhusbilder på mig, men när jag väl ÄR ute så ligger ju HON och sover. Nä, hon får helt enkelt nöja sig med dom där suddiga fotona hon ”råkar” knäppa med sin pratapparat emellanåt. Några av dom visar jag här nedanför, och ni hajar säkert UNGEFÄR vad dom föreställer.

Sist men inte minst så måste jag berätta att jag har fått värsta, tjocka vinterpälsen på mig och att den liksom skiktar sig när den blir så tät. Bara så att ni inte tror att jag är oborstad och tufsig tänker jag 😉

/ Bus –  en kisse i vinterskrud 

Att ligga i hundbädden och tvätta sig är skööönt!

 

Men ööööh, vad gör DU här hundskrälle?

 

Jag behöver faktiskt lite egentid i bland, så du får helt enkelt flytta på dig. En liten knuff i sidan och vips så ramlar du ur!

 

Sådär ja, nu blev det lite bättre med utrymme igen 🙂

 

Publicerat i Okategoriserade | 2 svar

Livet

Att få ha lilla glädjespridaren Vera i knäet värmde en sargad själ.

 

I går fick jag riktigt tråkiga nyheter och hamnade alldeles under isen, men även om verkligheten inte ser ett dugg bättre ut i dag så har jag på något vis landat i den. Åtminstone tillfälligt… Till syvende och sist så är det ju dessutom så att hur svår verkligheten än kan te sig så har man inget annat val än att acceptera den, leva i nuet och gå vidare. Ruskigt tungt förstås, men min viktigaste uppgift just nu är att finnas för den som bäst behöver det och det är också vad jag ämnar göra.

Trots den blytunga gårdagskvällen och ett svullet/rödgråtet ansikte så har jag haft en hyfsad dag. När jag slutade jobba kom Camilla & lilla Vera förbi, och efter en snabbfika så bar det av till Våla för lite shopping. Sist men inte minst så blidde det en blixtvisit i stallet OCH, medan Tommie ”vaktade” Vera, så fick jag århundradets mest välbehövliga massage. Tack snälla rara Camilla!

Just nu sitter jag i soffan med finaste Tommie, och det är ungefär vad som kommer att ske denna fredagskväll. Mental trötthet är oerhört förlamande 🙁

/ Storkelina